Ung, snygg och odödlig.

Musik alltså. Vilken grej det är! Om jag är på lite mulet humör eller känner mig stressad så sätter jag på någon bra musik och plötsligt är himlen blå och solen skiner igen. I alla fall i mitt huvud. Jag lyssnar otroligt mycket på musik, har ofta något bra på när jag lagar mat, kör bil eller bara är. Men framför allt när jag tränar eller rör på mig. Musiken är en stor anledning till att jag jobbar som spinningsintruktör också. Musiken och egot. Att helt själv kunna välja musik att träna hårt till är motiverande. Enda nackdelen är att man räknar tempon och takter i varenda låt man hör överallt och när som helst. Till makens  frustration sitter jag klistrad vid varenda melodifestival för att se om det finns något kul att cykla till. Att musik påverkar oss märks också när man tittar på deltagarna på ett spinningpass. Rätt låt kan vända de mest ihopsnörpta ansikterna till leenden på bara några sekunder! Nästan som magi…

Att cykla i trafik och lyssna på musik är väl kanske lite sisådär säkerhetsmässigt, men jag stoppar i den ena hörluren och så har jag i alla fall lite motivation i öronen. Särskilt i uppförsbackar är detta effektivt. Det kan se lite motigt ut och svida lite i låren, men så plötsligt kommer en takt eller en refräng och energin är tillbaka! Swiiiishhhh uppför Klevaliden liksom..! Typ.

De sista 3-4 åren har jag dessutom fått en dimension till på mina musikval. Barnens. Nog för att jag alltid har varit något av ett Pop-snöre med en ganska seriös crush på George Michael på 90-talet, men med barnens intåg i musikens värld kan jag ju lyssna på sådant som människor i min ålder inte ”ska” lyssna på Dessutom på högsta volym och helt utan att ens tänka på att det skulle kunna vara fånigt. Jag måste verkligen få berätta hur otroligt glad man blir av Markus & Martinus, Benjamin Ingrosso, eMMa, Mojje och inte minst, Samir & Victor. Samir & Victor alltså, vilka killar! Vem kan inte nynna till ”Bada nakna på Sergels torg” eller dansa till ”Shuffla”? Jag blir glad, hela familjen sitt-dansar i bilen och alla, oavsett ålder ler gott på spinningpassen när deras låtar kommer igång. Nu är det så att de släppte en ny singel förra fredagen och eftersom jag följer dem på Spotify, skulle jag vilja påstå att jag var en av de första att köra låten på ett spinningpass på lördagsmorgonen. Jojo, man hänger ju med, va… Låten heter ”Odödlig” och jag länkar den här i slutet av inlägget.

Hela veckans cykling upp och ner för Klevaliden har nämligen präglats av ”-Man vill bara vara ung och snygg, hela kroppen skriker odödlig!” Vilket sjukt bra mantra det är att ha i huvudet nästan jämt, eller hur? Och faktum är, att jag nu börjar komma in i någon slags känsla där cyklingen blir lättare och lättare, även i uppförsbackar. Jag känner mig faktiskt lite odödlig, även på toppen av backen. Om det är Samir & Victors förtjänst eller att mina ben börjar bli starkare är oklart, men känslan är fantastisk!! Jag som dessutom har rätt god kondition bland tidigare meriter blir vansinnigt taggad av känslan. Det är ju bra eftersom jag ska känna mig odödlig mellan Sälen och Mora om 9 månader. Så med vinden i ryggen, ”Klevan” i blicken och barnens spellistor i öronen – Till topps!

 

Här kommer den – nu även i din hjärna…

https://www.bing.com/videos/search?q=ung+snygg+och+od%c3%b6dlig&&view=detail&mid=BAFD5BF3EED924A2E984BAFD5BF3EED924A2E984&&FORM=VRDGAR

 

 

annlouise.liden@lfj.se
Jag heter Lisa Lidén, bor i Värnamo. Har slagit lite vad med min äldre bror om att åka Öppet spår 2020, så all rörelse är extra välkommet! Förutom ett vad med min bror, så lever jag på gamla meriter när det kommer till träning. Har alltid varit väldigt aktiv och jobbat som spinninginstruktör på gym sedan slutet av 90-talet. Men sedan barnen kom för 8 år sedan försökte jag fortsätta livet som heltidsarbetande och fysiskt aktiv på precis samma sätt även med små barn, vilket inte var så lyckat. När tiden inte räckt till är det ofta träningen som fått vika på sig. Istället för att tänka om när det gäller träning så tog jag stegvis bort den. Färre och färre pass på gymmet ersattes med fler timmar stillasittande vid skrivbordet. Mentalt är jag fortfarande vältränad, men nu börjar vardagen påminna mig om att det kanske inte är så. Att bli flåsig uppför en trappa är nu påtagligt, något jag nästan aldrig varit med om eller förstått. Faktum är att jag blir lite skärrad när det händer. Dessutom är jag gift med Torkild. Norrman. Hurtig. Ut på tur, aldrig sur. Älskar naturen och det finns verkligen inget dåligt väder i hans värld. Alla fördomar man har kring norrmän och deras hurtighet stämmer på min man (han har inte lusekofta dock.). Han jobbar dessutom fysiskt utomhus 8 timmar om dagen, cyklar MTB så ofta han kan och det finns inte att han tar bilen till jobbet eller när han hämtar ungarna. Han hämtar inte ens en lat söndagspizza med bilen. Lite oklart om han ens har nyckel till den inser jag nu. Långa loppet ska ta fram min inre norrman, tänkte jag. Då borde ju skidtekniken på Vasan sitta automatiskt också, eller hur? Jag ska lämna ungarna på morgonen med cykel, se till att alla ärenden görs med cykel och på helgerna ska jag minsann cykla en runda. Barnen ska med så ofta det går, de älskar ju att cykla då de verkar ha fått rätt mycket av de norska generna. Jag har köpt en ny, superfin cykel så det finns inga ursäkter mer än min egen bekvämlighetszon. Nu kör vi – Till topps allesammen!
Lisa Lidén

Hej!

Logga in för att registrera dina cyklade kilometer, se din personliga statistik och ändra dina uppgifter.

Glömt lösenord?

Vill du vara med i Långaloppet? Skapa konto här.

Glömt lösenord?