Til topps alle sammen!

Ja, men vad kan passa bättre än att börja mitt bloggande på 17 maj, Norges nationaldag?! Eftersom jag har slagit vad med mig själv om att jag ska bejaka min inre norrman nu under Långa loppet, så känns detta alldeles vansinnigt rätt.

Varför ska jag bejaka min inre norrman då? Jo, jag är nämligen gift med en norrman, Torkild, sedan 10 år tillbaka. Jag träffade honom när jag jobbade i Norge och han är min absoluta inspiration när det kommer till att röra på sig i vardagen. ”Ikke bilen under milen” är hans motto och det håller han året om i regn och rusk, i snö och dimma och i strålande sol och hetta. Han jobbar dessutom fysiskt 8 timmar om dagen, cyklar MTB på helgerna. Han tar alla chanser att röra på sig. Han har dessutom sett till att våra barn är precis likadana, de tar varje chans att röra på sig, särskilt om en cykel är inblandad.

Jag då? Jo, jag är en traditionell gym-råtta som helt kommit av mig med att utöver mina hetsiga spinningpass som jag stressar till och från, röra mig alldeles för lite i vardagen. Sitter vid skrivbordet och på möten, tar bilen till jobbet och har ställt klockan för morgonträning i snart 3 år utan att det ännu har skett. Jag är däremot världsmästare på ursäkter. Ni vet, håret, väskan, blusen, matlådan, tiden, sminket…

Nu är ju inte jag helt ovan vid träning, jag har många gamla meriter att liva upp. Har instruerat på gym sedan 1999, har lite halvvasor och vätternrundor i ryggen, så jag vet ju att jag kan. Och jag vet hur otroligt bra jag mår av att röra på mig. Både mentalt, fysiskt och socialt. Jag är stolt ägare av inte mindre än tre (!) cyklar, en racer, en MTB och en sportig statscykel. Så jag har inga som helst riktigt bra ursäkter förutom tramsiga yttre grejer. Att cykla är bland det bästa jag vet, jag har så många spinningpass bakom mig att jag nästan vågar påstå att jag är svårslagen där. Och jo, det är cykling det också, trots att man inte kommer någonstans.

Jag startade dagen med att rulla upp gardinen och se att norska flaggan var hissad hemma. Till Topps, tänkte jag och drog igång morgonen! Jag ska minsann bli lika bra på vardagsmotion som Torkild! Så nu har jag cyklat med kidsen till förskolan och skolan. De jublade: Äntligen mamma! (lite knäckande, men också lite inspirerande.)

Så, mina, förhoppningsvis många följare: Här kommer jag! Snart vardagsmotionens mästare!

 

annlouise.liden@lfj.se
Jag heter Lisa Lidén, bor i Värnamo. Har slagit lite vad med min äldre bror om att åka Öppet spår 2020, så all rörelse är extra välkommet! Förutom ett vad med min bror, så lever jag på gamla meriter när det kommer till träning. Har alltid varit väldigt aktiv och jobbat som spinninginstruktör på gym sedan slutet av 90-talet. Men sedan barnen kom för 8 år sedan försökte jag fortsätta livet som heltidsarbetande och fysiskt aktiv på precis samma sätt även med små barn, vilket inte var så lyckat. När tiden inte räckt till är det ofta träningen som fått vika på sig. Istället för att tänka om när det gäller träning så tog jag stegvis bort den. Färre och färre pass på gymmet ersattes med fler timmar stillasittande vid skrivbordet. Mentalt är jag fortfarande vältränad, men nu börjar vardagen påminna mig om att det kanske inte är så. Att bli flåsig uppför en trappa är nu påtagligt, något jag nästan aldrig varit med om eller förstått. Faktum är att jag blir lite skärrad när det händer. Dessutom är jag gift med Torkild. Norrman. Hurtig. Ut på tur, aldrig sur. Älskar naturen och det finns verkligen inget dåligt väder i hans värld. Alla fördomar man har kring norrmän och deras hurtighet stämmer på min man (han har inte lusekofta dock.). Han jobbar dessutom fysiskt utomhus 8 timmar om dagen, cyklar MTB så ofta han kan och det finns inte att han tar bilen till jobbet eller när han hämtar ungarna. Han hämtar inte ens en lat söndagspizza med bilen. Lite oklart om han ens har nyckel till den inser jag nu. Långa loppet ska ta fram min inre norrman, tänkte jag. Då borde ju skidtekniken på Vasan sitta automatiskt också, eller hur? Jag ska lämna ungarna på morgonen med cykel, se till att alla ärenden görs med cykel och på helgerna ska jag minsann cykla en runda. Barnen ska med så ofta det går, de älskar ju att cykla då de verkar ha fått rätt mycket av de norska generna. Jag har köpt en ny, superfin cykel så det finns inga ursäkter mer än min egen bekvämlighetszon. Nu kör vi – Till topps allesammen!
Lisa Lidén

Hej!

Logga in för att registrera dina cyklade kilometer, se din personliga statistik och ändra dina uppgifter.

Glömt lösenord?

Vill du vara med i Långaloppet? Skapa konto här.

Glömt lösenord?